En hycklares bekännelser

Jag jobbar inom ett serviceföretag. Ibland är det jätteroligt. Ibland är det skit. Just nu är det mest upprörda känslor och anarki. Och det trivs jag med! Jag vet att det gör mig till en hemsk människa, men det är riktigt underhållande att se hur fasaderna hos tanterna krackelerar allt mer och de fula lögnaktiga kärringarna som man hela tiden anat fanns där kommer fram i dagsljuset. Kvinnodominerade arbetsplatser är ingen barnlek kan jag tala om.

Damer som har varit vuxna i flera decennier regrederar till femåringar och börjar puta med underläppen och säga "dumma dig" och "jag vill inte" medan de stampar med fötterna i golvet. Det är få saker som slår det underhållningvärdet. Det är som en blandning mellan fars, thriller och lyteskomik. För det intrigeras också vill jag lova. Och saboteras. Och mitt i allt detta går jag runt och försöker skapa samförstånd och lugna ner upprörda känslor. Men inom mig tänker jag elakt; "Det är bra, jävlas på lite mer. Gräv gropen lite djupare så ska jag stå och hånskratta när du faller handlöst ner i den." Jag kanske inte borde ha något personalansvar trots allt.

Dagen efter

Jag är inne i en fas av självskadebeteende just nu. Ett ofrivilligt sådant bör kanske tilläggas. Jag är så övermänsligt klumig i perioder att jag borde skaffa en sån där vadderad dräkt som man har när man ska sumobrottas. Jag har bara sett dem på tv, men just nu tror jag att det är precis vad jag behöver. Min högra arm är i princip obrukbar efter att ha ramlat utav bara helvete på asfalt, skurit upp lillfingret på en plåt och klämt långfingret i en kedja. Jag borde sättas under överförmyndare.

Och det är inte nog med detta. Jag har även tvingats, motvilligt, abdikera från tronen som kung av schlager i hemmet. Redan under kvalet konstaterade D tvärsäkert att Serbien skulle vinna medan jag hånlog lite lätt och kontrade med att min stora kunskap och erfarenhet sa Vitryssland. Och nu vet vi ju vem som fick rätt. Fan.

Om det senare ämnet ska behandlas lite vidare så kan jag bara inte förstå att inte Danmark gick till final. Jag tokälskade låten och smaklösheten och tyckte att det verkligen var schlager när det är som bäst. Det är nog bara att inse att jag även i detta hänseende böjar bli en åldring som inte hänger med i utveckligen utan panikslaget klamrar sig fast vid det som fungerade förr. Jag är så tragisk.