Oh Lord, please don´t make me be missunderstood!

Gårdagskvällen ägnades åt, vad jag trodde, trevligt samkväm med liksasinnade framför tv´n. Vi kollade på film, och i gammal god anda började vi diskutera absurda fenomen. Kvällens ämne var medelålders kulturarbetare. Allt eftersom diskussionen eskalerade kom jag i verklig högform och började, lite otaktiskt kan erkännas.., inkludera lågstadielärare och alla medelålders kärringar överhuvudtaget i samtalet. Tills någon kastade det i ansiktet på mig..
"Finns det någon typ av människor som du INTE föraktar??"

Jag är fortfarande i chock. Jag förstår verkligen ingenting. JAG föraktar väl INGEN. Är det så människor uppfattar mig!? Jösses.

I sann förnekelseanda, och nej jag ser ingenting fel eller sjukligt i det, så tror jag ändå inte att felet ligger hos mig utan hos alla andra. Naturligtvis. Jag kan erkänna att jag älskar att raljera över saker och ting och kanske, någon gång, eventuellt, ibland går lite väl långt, men att gå därifrån till att säga att jag föraktar folk.. Nepp. No way.

Så jag tänker minsann inte ändra på mig. Jag tänker byta umgänge till folk som förstår mig.

Finns det någon därute..?? Hallå...!?!?

Ut med packet!!

Olof Mellberg och lille Chippen har blivit petade ur landslaget. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Det är ju mer än tydligt att de har helt andra prioriteringar än att ladda inför EM-kvalet. Olof "Skäggstubben" Mellberg hoppades väl att han skulle hitta någon salongsberusad trebarnsmamma från Hisingen som han kunde spänna på bakom en spårvagnskur. Allt ackompanjerat av högljudda skrik; "Säg att jag är snyggare än Fredrik!!"
Lille Chippen ville nog i sin tur hitta någon bedårande liten fjortis som han kunde byta smink- och hårvårdstips med. Enligt Expressen har Mellberg nu meddelat att det är helt färdigspelat i landslaget för hans del. Tack! Jag har skrivit ut det och betraktar det som ett bindande kontrakt! (Förresten tror jag mest att han hoppar av för han är sur över att ha förlorat platsen som lagkapten..)

Vad som gör mig lite nedslagen på denna, i övrigt glädjens dag, är att de kände sig tvugna att dra med sig stackars Zlatan i fallet. Me like Zlatan. Me like Zlatan fett. Jag tror inte han har det så lätt. Vem skulle inte i ärlighetens namn inte ta chansen att komma ut att dricka lite öl om man bodde ihop med Cruella de Ville´s höggravida lilla(?)syster? Bara han inte också drabbas av mediehora-offer-syndromet och börjar gnälla och hota en massa saker i pressen.. Fredrik Ljungberg är visserligen både vacker och genialisk, men jag känner mig tryggare inför EM med Zlatan i laget.

Men kanske var det ändå bäst som hände. Nu får ju Mellberg tid över att raka sig och köpa lite anständiga kläder. Och Lille Chippen kan ägna all sin tid där han trivs bäst, framför spegeln.

Botad!

Angående konstiga saker så har jag den senaste tiden kommit till insikt kring att jag tidigare har haft ett konstigt förhållande till nycklar. Min otroligt gigantiska nyckelknippa, i umgängeskretsen mera känd som "vaktmästarknippan", har under årens lopp framkallat många mer eller mindre elaka gliringar. Och jag har som vanligt inte fattat något alls.. Det är väl klart att man vill ha alla sina nycklar på ett och samma ställe, liksom. Då är det mindre risk att de försvinner och skulle man mot förmodan tappa dem så hörs det högt och tydligt när de träffar marken. Allt fullkomligt logiskt och rationellt. Nu vet jag bättre.

Under sommaren har jag tvingats handha en helvetisk massa nycklar. Jag är inte alls bra på att hålla reda på saker när jag vet att de absolut inte får tappas bort. Då är det som att golvet öppnar sig och slukar dem, för helt plötsligt finns de ingenstans. Och jag menar verkligen ingenstans. Jag kan här tillägga att klockan kvart över fem på morgonen är det inte speciellt roligt att springa omkring och leta nycklar, tro mig.

Den enda nackdelen med vaktmästarknippan, som under sommaren kombinerades med jobbnycklarna och blev ungefär lika stor som Öland, var nämligen att den på grund av sitt omfång inte gick att hänga upp någonstans. Den var tvungen att läggas. Och som alla vet är det en omöjlighet att lägga nycklarna på bordet. Inte för att jag är skrockfull, inte alls, men man vet ju aldrig och det är helt klart bättre att ta det säkra före det osäkra.. Alltså lades den på golvet, i soffan, i en ficka eller på något annat klurigt ställe. Aldrig på samma ställe dock. Jag har funderat en del på varför, men jag vet i ärlighetens namn inte. Förmodligen för att mitt undermedvetna försökte ge mig lite spänning i tillvaron eller något. Tillslut nådde jag en punkt där det helt enkelt fick vara nog. När valet stod mellan att gå upp tio minuter tidigare eller göra ett radikalt ingrepp på nyckelknippan så var beslutet enkelt.

Så nu är jag lika nyfrälst som Kristi Brud! Gud har talat till mig också!! Inte så snaskiga saker som att ägna mitt liv åt sex, mord och fördömande, men ändå.. Jag känner mig som en ny och lättare människa, vilket jag förmodligen också är eftersom missfostret till nyckelknippa nog vägde uppemot ett kilo.

Om bara min jackfetischism var lika lätt bota..