Dagen efter

Jag är inne i en fas av självskadebeteende just nu. Ett ofrivilligt sådant bör kanske tilläggas. Jag är så övermänsligt klumig i perioder att jag borde skaffa en sån där vadderad dräkt som man har när man ska sumobrottas. Jag har bara sett dem på tv, men just nu tror jag att det är precis vad jag behöver. Min högra arm är i princip obrukbar efter att ha ramlat utav bara helvete på asfalt, skurit upp lillfingret på en plåt och klämt långfingret i en kedja. Jag borde sättas under överförmyndare.

Och det är inte nog med detta. Jag har även tvingats, motvilligt, abdikera från tronen som kung av schlager i hemmet. Redan under kvalet konstaterade D tvärsäkert att Serbien skulle vinna medan jag hånlog lite lätt och kontrade med att min stora kunskap och erfarenhet sa Vitryssland. Och nu vet vi ju vem som fick rätt. Fan.

Om det senare ämnet ska behandlas lite vidare så kan jag bara inte förstå att inte Danmark gick till final. Jag tokälskade låten och smaklösheten och tyckte att det verkligen var schlager när det är som bäst. Det är nog bara att inse att jag även i detta hänseende böjar bli en åldring som inte hänger med i utveckligen utan panikslaget klamrar sig fast vid det som fungerade förr. Jag är så tragisk.