Stackars, stackars

Det är så jävla synd om folk. Tycker de själva. I dagens Aftonbladet kan man läsa om en stackars underbetald 29-åring som har så dåligt betalt att hon inte har råd att skaffa barn. Nähä. Låt bli då!

Jag vill redan här poängtera att jag inte på något sätt tycker att det är okej att folk får så låga löner att de inte klarar av att leva på dem. Jag vill verkligen inte att Sverige ska förvandlas till ett nytt USA där det krävs tre eller fyra jobb för att betala hyran. Jag är med andra ord ingen moderatslyna, men..

Jag orkar helt enkelt inte med folk som tycker att det är den största tragedin i världen att de inte har råd att yngla av sig. Människor runt om i världen dör av svält och brist på rent vatten. DET är en tragedi. DÄR kan man tala om att bristen på, eller snedfördelningen av, pengar är ett problem av verkliga mått. Men inte då. För Kerstin, 29, finns det inget större problem än att hon inte får föra sina rödlätta och blekfeta gener vidare. Jag tror det är en välsignelse. Är man så självupptagen klarar man knappast av att ta hand om någon annan.