Raderad och befriad.

Förra veckan bestämde sig min dator att det fick vara nog. Helt plötsligt började den låta högt och suspekt och sen stängde den ner alla aktiviteter och meddelade mig helt frankt att den gjort det för att det uppstått ett allvarligt fel och att den inte hade några som helst intentioner att starta upp igen. Jag blev skogstokig. Min första tanke rörde den rent ekonomiska aspekten av haveriet. Jag har inga pengar liggande som kan spenderas på en ny dator från en dag till en annan! Tanke nummer två var om möjligt ännu mer upprörande. Alla bilder som låg på hårddisken och som jag, mitt slarviga lilla as, inte överfört till nätverket kunde vara för evigt förlorade! Detta scenario blev mig nästan övermäktigt innan D kom hem och lyckades rädda det mesta innan allt formaterades om.

När jag satt i valet och kvalet om vad som skulle räddas för eftervärlden och vad som kunde kastas i den elektroniska kloaken så tog jag det drastiska beslutet att enbart spara mina bilder och mina uppsatser. Allt annat, och nu menar jag verkligen allt, fick läggas till handlingarna. Och jag känner mig så befriad! Mailadresser till folk som jag inte har någon kontakt med längre, gamla essäer och allehanda skit och skräp är borta. Jag skulle behöva göra motsvarande rensning i min fysiska omgivning också. När jag orkar och hinner.. Man ska ju inte göra alltför mycket förändringar på en gång.