Valår

Så var det då dags för upptakten i årets valkampanj. Jag tycker det är riktigt underhållande när det är valår. Om man bortser från den omisskännliga komiken i att lågbudgetkändisar som Linda Rosing ger sig in i det stora tyckandets industri (utan att egentligen tycka något om någonting) så är det lite spännande att se hur dessa politikermänniskor som, i vanliga fall, lever i en skyddad höginkomsttagar-verkstad ska ge sig ut bland "vanligt folk" och slänga sig med populistiska floskler och bli "en av oss".

Idag var det Fredrik Reinfeldts tur. Han förnedrades i TV4:as mogonprgram genom att tvingas putsa en smutsig kameralins och på så sätt visa att han minsann kan städa precis som alla vi andra. Skillnaden är nog bara att även om han kan det så tvivlar jag starkt på att han verkligen gör det. Han har nog en ukrainsk svartstäderska inslåst i källaren precis som alla andra moderater. Och nej, jag är då inte det allra minsta fördomsfull. Eller avundsjuk. Bara realistisk. Så det så.

Efter som jag nu är av den bestämda åsikten att borgerliga politiker bör förnedras så ofta och så mycket som möjligt så ser jag fram emot att Fredrik Reinfeldt skickas ut att ragga väljare på Stadsmissionens soppkök. Utan vidhängande Säposkydd. Göran Hägglund skulle i sin tur må bra av att tvingas att gå på gayklubb några gånger. Gärna iklädd minimala kläder i latex och läder. Det blir nog lite svårare att vara konservativt principfast och fördomsfull när man får hårdhänt spanking av en stor kvinna i övre medelåldern endast iklädd röda lackstövlar!

Självcensur

Det finns gränser för hur mycket man verkligen vill veta om andra människor. Speciellt när det gäller personer som man aldrig kommer att forma någon som helst betsående relation till. Då vill jag personligen veta ett absolut minimum och är också ganska restriktiv med den information jag lämnar ut om mig själv. Men vi är alla olika. Uppenbarligen.

Efter att ha jobbat tillsammans med tidigare omnämnda Helium i sisådär tre veckor börjar hon gladeligen berätta om sina piercingar i underlivet. Hallå!?! Är det bara jag som tycker att det går någon form av gräns för kallprat innan dess? Tydligen. (Jag vill här passa på att en gång för alla klargöra att NEJ, jag har inga dylika!)

Det totala utelämnandet av personliga fakta fortsatte idag med råge. Under fikarasten berättar hon högljutt och förtjust att hon aldrig haft något one-night stand (fan tro´t..), och att det var först i lördags som hon hånglade med någon som hon inte var/har varit tillsammans med. Allt detta inför ett antal medelåldersgubbars öppna kontor. Kalla mig konservativ, viktoriansk eller vad som helst men jag tyckte inte att det var varken rätt sällskap eller tillfälle för att göra sådana avslöjanden. Låt mig slippa!! Jag vill ju verkligen inte veta!!!!

Vi känner inte varandra. Vi kommer aldrig att bli vänner. Vi kommer överhuvudtaget inte ens att träffas mer när den här sommaren är över. Varför i helsike skulle jag vara intresserad av hennes sexuella preferenser och utsvävningar? Varför, varför varför???

Jag börjar allvarligt undra om hon lider av någon lätt (?) form av psykisk störning som gör henne helt oförmögen att känna av sociala koder och anpassa sig efter dem. Att hon inte har något begrepp om vad självcensur innebär har jag däremot full förståelse för. Det är ju nu ett ord med mer än två stavelser och sådana är ju, som vi alla vet, svåra att förstå.

Är jag elak och nedlåtande? Förmodligen. Men alla som har tillbringat ett par timmar i Heliums sällskap förstår varför..

Svårt beroendeframkallande

Jag har just varit på en liten minisemester. Det var dumt gjort. Problemet med semester är att man genast när man kommer hem vill ha mer. Vad man däremot absolut inte vill är att gå upp klockan fem och köra städmaskin. För min del blev det det senare alternativet.

Och nu börjar det bli tråkigt på allvar att jobba. Innan har det varit tråkigt på ett mer generellt plan, men nu börjar det sprida sig en djupgående tröttsamhet över tillvaron. Tanterna kommer tillbaka och helt plötsligt börjar allt överdramatiseras igen. Det är "ojojoj, så smottsigt" mest hela dagarna och katastrofer som att de vita påsarna är slut kommer en efter en i en aldrig sinande ström. Jag orkar inte mer. Jag menar det. Jag tror allvarligt att jag inte tar mig igenom de sista tre veckorna med något som helst förnuft i behåll alls. Jag behöver mer semester! Ge mig mer, mer, mer!!!!!

Det var till och med mycket roande och trivsamt att min blonda, heliumfyllda kollega var tillbaka efter två veckors limmande på spanska servitörer. Så illa är det. Tyvärr.

Hoppas att Eunice Barber spöar skiten ur Carolina Klüft i friidrotts-vm. Då skulle jag bli lite gladare. Eventuellt.