En hycklares bekännelser

Jag jobbar inom ett serviceföretag. Ibland är det jätteroligt. Ibland är det skit. Just nu är det mest upprörda känslor och anarki. Och det trivs jag med! Jag vet att det gör mig till en hemsk människa, men det är riktigt underhållande att se hur fasaderna hos tanterna krackelerar allt mer och de fula lögnaktiga kärringarna som man hela tiden anat fanns där kommer fram i dagsljuset. Kvinnodominerade arbetsplatser är ingen barnlek kan jag tala om.

Damer som har varit vuxna i flera decennier regrederar till femåringar och börjar puta med underläppen och säga "dumma dig" och "jag vill inte" medan de stampar med fötterna i golvet. Det är få saker som slår det underhållningvärdet. Det är som en blandning mellan fars, thriller och lyteskomik. För det intrigeras också vill jag lova. Och saboteras. Och mitt i allt detta går jag runt och försöker skapa samförstånd och lugna ner upprörda känslor. Men inom mig tänker jag elakt; "Det är bra, jävlas på lite mer. Gräv gropen lite djupare så ska jag stå och hånskratta när du faller handlöst ner i den." Jag kanske inte borde ha något personalansvar trots allt.