Men bli klar någon gång då!!
Jag är så dålig på att släppa taget. Om allt. hela tiden. Fsat det snart är en vecka sedan jag slutade skolan så har det avslutande småpillandet och efterföljande uppstädning inte börjat. Jag tycker helt enkelt att det är jobbigt att göra saker helt klara och och lägga dem bakom mig. Jag tror att det är ännu ett uttryck för ältande-syndromet.
Under hela våren har jag haft en stor mängd otympliga böcker som jag har använt som referenslitteratur liggande. Överallt. Flera timmar varje vecka har ägnats åt att bära runt på dem för att hitta den optimala placeringen där de skulle vara så lite ivägen som möjligt. Small clue, någon sådan plats fanns inte. men nu när jag är färdig med dem och kan bära upp dem på vinden så upptäcker jag att jag tydligen har format något konstigt känslomässigt band till dem. Helt plötsligt tycker jag att de är ganska dekorativa och ger lite karaktär åt lägenheten. Som en kompromiss har jag staplat upp dem i hallen, och kan nu alltid försvara mig med att de faktiskt är på väg upp på vinden. Jag har bara inte haft något ärende dit upp än..
Men idag SKA jag ta tag i allt småplock. Det är bara en vecka kvar av det ljuva livet nu så det är bäst att sätta fart. Efter A´s målande beskrivningar om livet som bitter städtant så är jag fullt inställd på att ägna mina få lediga timmar resten av sommaren åt att älta och sova. Stor skillnad mot nu, eller hur!?!